The botten is nådd

Ekar om och om igen i mitt huvud. Lika så vinden har vänt!!??

Solen lyser, jag och loppan är trötta och har bäddat ner oss i soffan iförda våra nattlinnen. Jag kramas och kramas kan inte skuta kramas. Försöker och dölja mina tårar som kommer hela tiden. I tid och otid. På lekplatsen, i affären, på jobbet.

Jag försöker tänka positivt hela tiden inte klaga, gnälla men jag har nått min gräns. Jag har min loppa, min finaste loppa som ger mig all kärlek.

Jag vill inte skrämma upp er;) jag behöver bara få ur mig allt eller lite utav min galla.

När allt bara går emot en. Ni vet ett steg fram, två steg bak.

En sån sak som att jag har velat börja läsa men känt att det vart för mycket för min del(har ju fan inte gått skolan sen 8:an)och att jag absolut INTE har råd. Då erbjuder min chef några på jobbet att börja läsa till uska på arbetstid och hon står för kostnaden. Men klart att jag inte fick förfrågan!!

Ensamstående "låginkomsttagare" (som banken fint uttryckte det) utan minsta bidrag. Att hela tiden vända och vrida på varje krona. Oroa mig för om pengarna ska räcka till mat månaden ut. Om jag har pengar till kläder nova behöver. Oftast går allt runt med plus minus noll. Men detta året har vart katastrof pga sjukdomar och vab.

Jag har dratt in /ner på "onödiga" utgifter. Resor in till staden. Fika. Cigg. facket. Mobilförsäkring. (det gick ju bra) gått igenom olika avtal. Så som el,mobil, bredband. För att hitta billigare alternativ.utgång.tänker på vilken mat jag köper, ta till vara på maten. Ja varje minsta lilla krona för att komma ifatt.

Mammas bidrag varje månad är som en skänk från ovan! Tack mamma!

Nu tänker säkert många att jag bara gnäller och absolut inte har nått att gnälla för. Det finns dom familjerna som har det bra mycket värre och ja självklart det vet jag med. Eller att jag gjorde ett val när jag separerade med Adrian!!

Men jag bara tänker och tänker och det tar så mycket energi.

Det här blev ett långt och rörigt inlägg men jag måste bara som sagt få ur mig det då det är sånt här som bekymrar, gör mig ledsen.

Nu tackar jag för min del och hoppas på lite flyt för min del.

Imon är vi lediga och jag hoppas på många kramar och skratt!!

Location:Björkholmsvägen,Veddige,Sverige